På utbildningen Upplevelseproduktion läser jag just nu en kurs på 7,5 hp som heter Upplevelseproduktion inom kultur. Som en del i utbildningen kan vi välja att skriva ett blogginlägg istället för ett vanligt traditionellt lektions-PM. Det känns ovant och lite läskigt att skriva så att vem som helst kan läsa detta, men jag hoppas och tror att mina läsare är snälla, så jag testar.
Första lektionens uppdrag blev att beskriva ”Vad är kultur för mig?”
Själva ordet KULTUR breddades för mig under dagens lektion. Trots att jag egentligen har vetat att ordet inte bara innefattar det som kanske snarare benämns som ”finkultur” (klassisk musik, konst och museum, serverat i fina, stora, pampiga, gamla byggnader), så har det ändå varit det första jag förknippat ordet kultur med.
Kanske är det mitt småländska ”bonde-ursprung blandat med starka företagargener med bara en liten en uns av kreativ konstnärlighet” som präglat min uppfattning av ordet kultur/finkultur. Under min uppväxt prioriterades inte besök på teatrar, museum eller konserter. Dels fanns nog inte tiden, sedan var det något som inte fanns tillräckligt nära. Och om det fanns nära så kostade det i alla fall pengar, så det var helt enkelt inte något man gjorde. I alla fall inte i någon större utsträckning, så som jag minns det.
När lärare och människor i min närhet har sagt till mig att jag troligen kommer att arbeta inom de Kreativa och Kulturella näringarna så har jag inte känt mig hemma i den beskrivningen, eftersom jag så starkt förknippat ordet kultur med en arena jag inte känt mig hemma på.
Första lektionens uppdrag blev att beskriva ”Vad är kultur för mig?”
Själva ordet KULTUR breddades för mig under dagens lektion. Trots att jag egentligen har vetat att ordet inte bara innefattar det som kanske snarare benämns som ”finkultur” (klassisk musik, konst och museum, serverat i fina, stora, pampiga, gamla byggnader), så har det ändå varit det första jag förknippat ordet kultur med.
Kanske är det mitt småländska ”bonde-ursprung blandat med starka företagargener med bara en liten en uns av kreativ konstnärlighet” som präglat min uppfattning av ordet kultur/finkultur. Under min uppväxt prioriterades inte besök på teatrar, museum eller konserter. Dels fanns nog inte tiden, sedan var det något som inte fanns tillräckligt nära. Och om det fanns nära så kostade det i alla fall pengar, så det var helt enkelt inte något man gjorde. I alla fall inte i någon större utsträckning, så som jag minns det.
När lärare och människor i min närhet har sagt till mig att jag troligen kommer att arbeta inom de Kreativa och Kulturella näringarna så har jag inte känt mig hemma i den beskrivningen, eftersom jag så starkt förknippat ordet kultur med en arena jag inte känt mig hemma på.
Som upplevelseproducent och projektledare i framtiden ser jag mig som en länk mellan konstnärssjälar och företagsledare. Det handlar om att försöka förvandla en konstnärsvision till en verklig händelse utan att spräcka budgetar eller tulla på kvalitéten. Vissa företagare ser (och måste se) på sin verksamhet som något som måste gå med vinst.
Som upplevelseproducent kan uppdraget ligga i att göra kultur mer tillgängligt för nya målgrupper som inte tidigare lockats till konserter, museum och teatrar.
Jag har också tänkt på kultur som något som man politiskt lägger pengar på först när man gjort "allt annat viktigt", som att satsa på skolor och ålderdomshem. Jag omvändes dock lite när jag fick höra det Winston Churchill sagt under rådande krig (då han fick kritik i parlamentet för att lägga för mycket pengar på kultur);
”Vad skulle vi annars ha att slåss för?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar